22 september 2008

Så sen..så sen..den som ändå hade fyra ben..



..sa den lilla kaninen när han hastade förbi den halvslumrande Alice.

En kanin som snart sitter i ett öra nära mig, förhoppningsvis. Det är en ynnest att ha en smyckesmakerska av högsta rang i sin nära vänkrets. Mer av ovan godis finner du här.

12 kommentarer:

  1. Hon är verkligen duktig. Jag tänkte lägga vantarna på klänningen eller kaninen som halsband.

    SvaraRadera
  2. Johanna: det låte som en ypperlig plan:-)

    SvaraRadera
  3. Mintskedskan: du äro så välkommen:D

    SvaraRadera
  4. Men så söta! Klänningen var ju jättefin. Jag har inga kläder som skulle passa till, men man kan ju smycka smyckeshörnan ändå?

    SvaraRadera
  5. Jo: exaktemente; smycka på, bara:-) kram

    SvaraRadera
  6. ÅH vad fina! Verkligen origenella-

    SvaraRadera
  7. OJ, vad fint! Måste genast gå och kolla.
    Första gång jag kommenterar, men har läst dig länge.

    SvaraRadera
  8. Vicky: de är helt underbara:D

    Désirée: håller med där! Och kul att du kommenterade:D

    SvaraRadera
  9. hon är så cool, den där yeh-yeh girl :D

    SvaraRadera
  10. Linda K: jeppsminsann att ho´e:-) Å du me!

    Jenny: de äro sockersöta. Liksom du:D

    SvaraRadera