Norrbackamingel

Foto: lånat från Camilla Norrback

Det är vår i luften.

Om du vill förstärka vårkänslorna och samtidigt har lite deg att spendera, är det ett ypperligt tillfälle att göra så hos fröken Norrback ikväll. Mingel i konceptbutiken i Sthlm mellan 19 och 23. Vin/tilltugg och upp till 30 % rabatt på vårkollektionen!

Att vara frånvarande

Foto: Bosse
Foto: Bosse

Än en gång lånar jag foton från Bosse, som i mitt presentationsfoto, och visar först en väldigt liten Piff, därefter en Puff för ngt år sedan.

De är ljuvliga, mina Piff och Puff. Har dem även i tallen utanför - fast då som riktiga ekorrar. Piff och Puff är det närmaste jag varit egna barn - fast i min brors direkta nedstigande led s a s. Smartasmia är fyllda 41. Fast jag känner mig som jag var 28, ungefär. Som om tiden stannade där.

Jag gjorde aldrig några val att inte skaffa barn. Det bara blev så. Jag är lycklig ibland ändå. Och jag har haft förmånen att se nämnda Piff och Puff växa upp...även om det för det mesta skiljt oss 50 mil. Jag är otroligt stolt över min storebror som nästan hela vägen ensam fostrat dem. Givetvis har de en mamma med....men hon har inte varit helt närvarande sedan Piff och Puff var i 4-5-årsåldern. Idag är det fortfarande ganska ovanligt att en man fostrar sina barn på egen hand. Fast han hade lite hjälp av Challan som fanns där i ett 5-tal år. Och nu som vän. Men ändå. För ett år sedan snart tog både Piff och Puff studenten. Idag sitter Piff i en mellanstor svensk stad med en pojke som hon älskar och med ett jobb som hon fixar alldeles galant. Puff är snart en fullt inrotad Londonbo och trots sin ungdom basar hon över de som är dubbelt så gamla. Bägge är alldeles, alldeles underbara.

Japp. Smartasmia har en nostalgitripp. Kanske är det en 40-årskris som härjar. Även om jag aldrig kommer att fostra egna barn är jag otroligt fascinerad av dem som gör så. Att ni orkar. Speciellt idag. Och jag bugar mig för er som orkar finnas där för kidsen. Det var inte lätt för mina föräldrar att frigöra sig under början av 60-talet. Lika lite som det var det för min generation under 80-talet. Men f-n vet att det är riktigt tufft för 20-talisterna (med 00 efter, alltså) att växa upp. Ni har min fulla respekt. Och lite till.

Vet inte riktigt varför jag jiddrar om barn, men som ovan är jag nog inne i en nostalgisk fas i mitt liv. Själv har jag kämpat med en överjävlig depression de sista snart 15 åren. Det är en av anledningarna till att jag inte valt att skaffa barn själv. Men jag är alldeles, alldeles full av kunskap. Därför överväger jag seriöst att ta mig ett helgbarn tillsammans med Herr Boudoir. Alltså.....stödföräldrar. Så är det ngn där ute som känner behov av att få lite livsinput och frisk öluft - maila mig:-). Allvarligt! Speciellt töser. Vurmar lite extra för er. Mitt mål med den här bloggen var inte bara att prutta ur mig mode och vilka kläder jag handlat. Det var framför allt att finnas där för småbönor som är på väg ut i livet. Om ni fattar vad jag menar. Vi chicks borde - som jag nämnt förut - vara mer förebilder för varandra/mentorer som vägleder...istället för att sätta krokben och sånt. Tjejiga saker.

Kanske är det Linda K som bidragit. Eller fröken J och Herr M som fick en Freja förra året. Eller fröken Ida eller möjligen en annan Mia. Det har varit mkt barn i faggorna på sistone. Och faktiskt liten Huligan-Kajsan. Och Piff och Puff. Som är små vuxna individer. Men som väcker modersinstinkten i en ibland.

Det här är nog ett av mina mest konstigaste inlägg hittills. Fast väldigt sant.

Det rör ju på sig

Det händer lite saker i nätshopsbranschen;

a) David & Martin har numera även en webshop ihop
b) Generöst trevliga Grandpa har öppnat webshop

Så är det.

Fragment

Vår käraste Missy efterlyste häromdagen ens favoritprylar hemmavid. Nåväl, Missybönan, här kommer de a la ovan bildspel.

Min "röda hörna" (obs...massa kablar och sladdar som har en tendens att trassla till tillvaron för Smartasmia lite överallt i huset), trädgårdsmöbelkit som inhandlades idag, 2 olika hörnor i huset med pressglas (!), en av två gamla ljushållare...ngt ekivoka, en tyvärr ngt liten vespa och slutligen en pryttel från Star Wars. Så klart.

Burfitts illustrationer

Foto: Smartasmia; fröken Burfitt in person

Foto: Smartasmia; en av illustrationerna

Igår var Smartasmia en kortis på vernissage på East med Yeh-Yeh Girl och PD Annie. Utställerskan var ingen mindre än fröken Burfitt - en rackarns så duktig designer och en minst lika duktig illustratör.

Det blev hyfsat trångt där inne på East och ett tag funderade vi på att kidnappa den kanske mellan varven för omhuldade Burfitt:skan till vårt bord och prata pressglas istället. Det dealades lite vitt sådant där vid vårt bord, nämligen.

Nakkna-i-butik och det-är-mkt-nu

Poster: Nakkna (förstoring = klick)

Smartasmia har en del favoriter. Nakkna är en av dem och därav ovan lilla infoposter om att butiken nu är sprängfull av vårens nyheter. På Tjärhovsgatan i Sthlm. Ta er dit, vetja!

Annars får det här bli ett litet inlägg då jag har hyfsat mkt att göra för stunden. Passar på att be om ursäkt för att jag just nu inte hinner kommentera hos mina favoriter*. Hoppas ni har överseende med det. Förhoppningsvis blir det snart lite lugnare. Och jag tycker jättemkt om er även om jag inte kommenterar hos er. Så är det.

*Herreminje. Vad förväntar ni er egentligen från en som tar emot och omdistribuerar hela det svenska pressglaslagret..va!

Nya tag

Nu får det vara bra med elände för ett tag!

Som en kontrast till gårdagens tunga vara ger Smartasmia en kort lägesrapport för ön:

1. Herr Bäverlims nya mediciner (a)mot smärta och b)betablockare) verkar ha börjat verka. Nu vill han ut på promenad igen.

2. Avloppsfrågan är högaktuell.

3. Det strömmar in pressglas till ön.

Sådärja. Nu känns det redan lite bättre.

Ondska och förtröstan

Solen är tillbaka!

Efter en skitväderdag igår på ön känns det mycket bättre idag. Gamla sår som blossat upp genom Englas öde. Fast det var länge sedan. En liten önskan om frid för de som står henne nära. Och en önskan om att det aldrig, aldrig någonsin mer ska finnas människor där ute som mår så dåligt att de blir onda själva.

I två års tid följde han efter mig...minst en gång i veckan när det var som intensivast. Ibland pausade han. Fast han kom alltid tillbaka. Krypandes efter mig på den lilla grusvägen hem eller till skolbussen. Två km. Två km av underbar småländsk barrskog som mot sista kilometern övergick i underbar bokskog. Två km som kunde vara så fyllda av ren ångest. På mitten brukade han stå och vänta på mig i sin bil. Krypkörde sen efter mig. En gång stannade han när jag stod uppe vid "stora vägen" och väntade på bussen. Den kom alltid fem i. Den där gången stannade han sin bil tio i...mitt på stora vägen alldeles vid min väntplats. Vevade ner fönstret och frågade om jag inte skulle med...att han kunde skjutsa mig till skolan så "jag slapp åka dumma skolbussen". Jag nekade och då började han ta av bilbältet och öppnade dörren på sin sida. Då plötsligt ser jag skolbussen komma nere i kurvan. Den är 5 minuter tidig! Med en rivstart åker han iväg.

Minns att pappa och mamma gjorde allt som stod i deras makt för att skydda mig. Följde mig till skolbussen när ngn av dem kunde. Fast de jobbade mer än heltid. Och vi hade alla djuren på gården. Och min lillebror. Och det faktum att jag var 13 när det började. Vilken 13-åring vill liksom ha pappa eller mamma runt sig när kompisarna på bussen kunde se. Fast jag ville det ändå. Polisen "kunde inte göra något förrän han gjorde något". Sa de. Han gjorde något till slut. Inte mot mig, men mot en utvecklingsstörd kille på vårdhemmet hemmavid. Tror att han hamnade i fängelse, men jag är inte säker. Inte mamma heller när jag pratade med henne mitt under den jobbiga Englaveckan. En dag var han bara borta i a f. Men minnet finns kvar. Och känslan av att vara så totalt utlämnad.

Och inget ont om poliser i allmänhet. Det var bara då...för snart 30 år sedan...som de inte "kunde göra något". Och om jag minns rätt så fanns det inte så mycket ondska där ute på den tiden. Men jag kan ha fel.

Jag gör som Linda K idag. Tar en promenix ute i solen och njuter. Och tar en rundtur bland Bosses bilder. Finner jag både tröst och kärlek i. Skitbra!

Cykeldags igen...och kanske båtspan

Foto: ScottbikesUSA

Tjihoo!

Är det några läsare där ute....fast det är helgigen och allt? Hur som haver har Smartasmia, tack vare en Anna Funderar med son som köpte min beachcruiser, idag varit och inhandlat ovan hybridcykel. Lite mer lämpad för terrängen på ön (läs jag flåsade järnet efter en halv första uppförsbacke vid mitt enda försök med den förra på ön).

En lövkorg bidde det också. Och ett par lerkrukor till trädgården. Avslutningsvis ett båtspan på ön. Annars är det olidligt mycket häng här just nu. Är inte det här den bäste modebloggen, så säg.

Dagens hjälte

Logga: Hedgehog in a storm

Det är dags.

En gammal kategori som fått vila ett alltför bra tag nu är "Dagens hjälte". Helt självklart har Fru Igelkottskan, Hedgehog-Sara, förtjänat denna titel efter hennes angrepp mot nätbutiken Eleven. Personligen har jag aldrig handlat där, men nej tack, jag vill inte köpa Playboysmink heller!

Tack till Camilla som gjorde en ngt trött Smartasmia uppmärksam på Saras inlägg sent igår kväll.

Etiskt försvarbart

Bilder: från Acne; kollage: Smartasmia

Trots den tidigare stundtals hätska debatten....Smartasmia gör inköp ibland. Om än i begränsad upplaga. Känner inte att det finns någon anledning till att skylta med en massa inköp för mina läsare....och gör det det så gör jag det.

Köpte ju en blus enligt ovan för ett tag sedan. Som jag sen lämnade tillbaka direkt. Det bidde en kjol istället. Vad gäller modellen skulle jag tro att det finns en del att välja på vintagemässigt där - ut och leta lätt utställt i andrahandsbutiker eller loppisar! Acnekjolen heter "Flaunt" och är från kollektionen "In season s/s 08".

Statistiskt försvarbart

Finns det ett bättre sätt att starta måndagen och veckan på än med lite statistik? Skulle tro det. Fast lite spännande är det.

Vänliga hälsningar
Smartasmianörden

På begäran...eller "nu släpper jag ut tanten i mig"

Foto: Smartasmia

Angående nedan inlägg bor det allt en liten pressglastant i mig. Parallellt med beachcruisertanten då. Ibland blir det bråk.

Bara för att superpinglan Camilla och helkexet Yeh-Yeh Girl så snällt bett om det (läs tjöötat) kommer här ett foto på en del av det nämnda pressglaset.

Ett pressat läge (obs..öhumor)

Åhnej..! Vad har jag gjort? Jag har köpt upp allt vitt pressglas i hela Sverige.

Tillbud! Pass på

Men så köp min fina cruisercykel, nudå. Gör det! Annars kan ni ju passa på att busringa mig. Eller gör inte det, förresten. Då blir jag rädd.

Cykel = givetvis "specialpriceforyoumyfriend" för Monokelläsare.

Herr Bäverlim säger hej

Foto: Smartasmia

Ovan bildkollage på Herr Bäverlim har använts tidigare här på Monokel (le kattblogg), men de är hyfsat representativa för honom....den lille utvikningsrackarn där. Läsare känsliga för inlägg av karaktären "medelålders-tant-utan-barn-med-katter" kan sluta läsa nu. Så har ni varnats i a f.

Japps. Herr Bäverlim, Smartasmia och Herr Boudoir var igår på stora djursjukhuset och gjorde ultraljudsundersökning av det lilla hjärtat. Hehehe...så här i efterhand kan jag konstatera att det nog blir det närmaste ett ultraljud av ngn bäbbe vi kommer. Herr Bäverlim tycker inte om veterinärer. Inte ens kvinnliga sådana. Han tycker vid sådana tillfällen inte speciellt mycket om sin husse eller matte heller för den delen. Katter kan producera väldigt höga ljud i förhållande till kroppsstorlek. Och kan få gigantiska gap som är fulla av sylvassa tänder och fräs. Bara så ni vet. Faktum var att det ändå gick ganska bra. Där fanns ett par sköterskor som kunde konsten att få en Herr Bäverlim så pass spak att det gick att genomföra undersökning.

Han avslutade undersökning med att tydligt markera på sin mattes hand vad han tyckte om den. Dock utan blodvite. Väl hemma var han som en liten lismande pajas. Som vanligt m a o. Dock upprepades markeringsproceduren vid sänggående då han plötsligt kom på att "den där j*****s matte" inte fick glömma vad den stackarn gått igenom m h a en rak höger på min framsträckta hand.

Ett litet blåsljud på hjärtat visade sig vara en liten missbildning precis över klaffen till vänstra kammaren och en, p g a detta, förhårdnad av hjärtmuskulaturen där i kammaren (med förträngning som följd). Detta kan ge upphov till proppar. Bland annat. Eller hjärtarytmi vid en ev. nedsövning eller lugnande. Därför kan det bli problem med att undersöka det ursprungliga problemet...att han verkar ha ont i sina bakben/höft. Vi får se vad veterinär nr 1 säger efter att ha läst veterinär nr 2:s utlåtande om hjärtat. Betablockare skall inmundigas en gång om dagen hur som haver.

Dagens medicinska inlägg härmed avverkat. Fortsättning följer förmodligen. Just nu är Herr Bäverlim väldigt glad över att vara tillbaka hemma igen. Och Herr Annoying välkomnade med att anfalla "storebror" flertalet ggr igår, dock med periodvis motsatt effekt. Och kräkas på mattes strumpor imorse. Annars är allt under kontroll.

Förresten tackar Herr Bäverlim - och jag - för alla schyssta kommentarer. Han tänker på er med. Fast mest på mat.

Vårpresenter

Kolla, kolla vad jag har köpt till mig själv i vårpresent! Fiint, va?

Update: ja....jag har en usel humor.

Stadstur

Foto: Smartasmia

Tisdag idag. Liksom Missy börjar jag fundera på om tisdagar egentligen har någon mening. Fast det har de ju. Eller?

Hur som helst ska Smartasmia in till staden idag. Med Herr Bäverlim. Och sedan vidare till stora djursjukhuset för hjärtundersökning. Jag tror tyvärr inte att vi kommer att ha tid för en stadstur den här gången. Men hade vi haft det, hade jag satsat på en av söders trappor som ovan. Tänk att självaste Herr Bellman förmodligen dråsade runt i backen ovan. Även om det inte fanns en trappa då. Kanske sjungandes i rännstenen där.