Idag känner jag mig lite "huggig" - alltså lite på hugget och ber i förväg om ursäkt för eventuella påhoppskänslor, eller allmän ironi. Hur som helst har jag ägnat mig åt lite reflektioner; idag är det 3 veckor sedan jag debuterade i "modebloggarvärlden" med Monokel. Passar på att säga ett Jättetack för det schyssta mottagandet och om jag får skryta lite har jag (åtminstone enligt Bloggtoppens statisktik) gått från plats 400 bland bloggar kategori Mode till runt 100 nu och verkar nu ha en besöksfrekvens på kring 100 läsare/dag - inte illa tycker jag!
Jag har nått en ålder där jag har insett att speciellt vi kvinnor/flickor/tjejer alltför ofta visar en slags tendens att "sätta fälleben" på varandra - att tracka ner på istället för att stötta. Och sen ställer vi oss frågande till hur det kan komma sig att kvinnor fortfarande är diskriminerade i mångt och mycket trots 2006.....f-n när vi inte själva kan komma överrens...! Mitt beklagande bottnar nog lite i ovan introduktion i bloggarvärlden - jag har följt en massa modebloggar på håll innan jag slog till och startade Monokel. själv. Jag har alltid gett positiv feedback på inlägg när jag tyckt att personen i fråga gjort ett bra jobb och varit hyfsat flitig på att lämna kommentarer generellt. I min möjliga naivitet trodde jag att jag åtminstone skulle få en liten kommentar tillbaka med ett "välkommen till modebloggarvärlden" i a f...men tyvärr har det uteblivit i vissa fall. Jag tänker inte gå till personangrepp - är det ngn som känner sig "skyldig" till så är det helt OK och helt upp till den personen att göra ngt åt det - jag är inte långsint;-).
Samtidigt vill jag ännu en gång tacka så jättemkt för de läsare och modebloggare som stöttat med små trevliga kommentarer etc - det betyder faktiskt mer än jag trodde när jag drog igång!
Nåja - detta är verkligen världsliga "lyxproblem" - men jag känner mig ändå lite "sårad".
En annan reflektion som är lite mer allvarlig:
Är ingen frekvent TV-tittare då jag spenderar hyfsat mkt tid i "forskningens tjänst" (och numera bloggandets), men har ändå lyckats konstatera ett par reklamsnuttar som pågår just nu. Det gemensamma i bägge dessa är situationen kvinna + kniv. OK att man ska associera till "Psycho", men jag vill ändå använda dessa reklamjinglar som ett jävligt dåligt exempel på att vår toleransnivå så "smygeligen" håller på att trappas upp. De två jag tänker på är dels "Boxer-Robert-reklamen" där kvinna struttar omkring med kniv i näven när hon hör konstiga källarljud; den andra ngn reklam för reklam (tidningerbjudande?) där kvinna går på sin brevlåda med "ingen reklam tack" med kniv. Jag är uppväxt med en massa ironi och svart humor, men här går min gräns. Det börjar nästan kännas som en smygamerikanisering med "det ska vara OK att ha försvarsvapen för hemmabruk" om ni fattar vad jag menar. Kanske är det jag som är bakåtsträvare och mossig, men som en gång utsatt för ett knivrån i New York för många år sedan tycker jag att det är mindre kul.
Summering: gnäll-Smartasmia tycker dels lite synd om sig själv som försöker hålla uppe en schysst inställning till alla som lämnar kommentarer hos mig som nybörjarbloggare och genetmot andra bloggare - både med egen blogg och de som "bara läser" - och kanske inte känner det backup jag förväntade mig från alla... Smartasmia är bakåtsträvande och räds reklam i TV där toleransnivån så sakteliga höjs.
Nu känns det bättre.
Jag har nått en ålder där jag har insett att speciellt vi kvinnor/flickor/tjejer alltför ofta visar en slags tendens att "sätta fälleben" på varandra - att tracka ner på istället för att stötta. Och sen ställer vi oss frågande till hur det kan komma sig att kvinnor fortfarande är diskriminerade i mångt och mycket trots 2006.....f-n när vi inte själva kan komma överrens...! Mitt beklagande bottnar nog lite i ovan introduktion i bloggarvärlden - jag har följt en massa modebloggar på håll innan jag slog till och startade Monokel. själv. Jag har alltid gett positiv feedback på inlägg när jag tyckt att personen i fråga gjort ett bra jobb och varit hyfsat flitig på att lämna kommentarer generellt. I min möjliga naivitet trodde jag att jag åtminstone skulle få en liten kommentar tillbaka med ett "välkommen till modebloggarvärlden" i a f...men tyvärr har det uteblivit i vissa fall. Jag tänker inte gå till personangrepp - är det ngn som känner sig "skyldig" till så är det helt OK och helt upp till den personen att göra ngt åt det - jag är inte långsint;-).
Samtidigt vill jag ännu en gång tacka så jättemkt för de läsare och modebloggare som stöttat med små trevliga kommentarer etc - det betyder faktiskt mer än jag trodde när jag drog igång!
Nåja - detta är verkligen världsliga "lyxproblem" - men jag känner mig ändå lite "sårad".
En annan reflektion som är lite mer allvarlig:
Är ingen frekvent TV-tittare då jag spenderar hyfsat mkt tid i "forskningens tjänst" (och numera bloggandets), men har ändå lyckats konstatera ett par reklamsnuttar som pågår just nu. Det gemensamma i bägge dessa är situationen kvinna + kniv. OK att man ska associera till "Psycho", men jag vill ändå använda dessa reklamjinglar som ett jävligt dåligt exempel på att vår toleransnivå så "smygeligen" håller på att trappas upp. De två jag tänker på är dels "Boxer-Robert-reklamen" där kvinna struttar omkring med kniv i näven när hon hör konstiga källarljud; den andra ngn reklam för reklam (tidningerbjudande?) där kvinna går på sin brevlåda med "ingen reklam tack" med kniv. Jag är uppväxt med en massa ironi och svart humor, men här går min gräns. Det börjar nästan kännas som en smygamerikanisering med "det ska vara OK att ha försvarsvapen för hemmabruk" om ni fattar vad jag menar. Kanske är det jag som är bakåtsträvare och mossig, men som en gång utsatt för ett knivrån i New York för många år sedan tycker jag att det är mindre kul.
Summering: gnäll-Smartasmia tycker dels lite synd om sig själv som försöker hålla uppe en schysst inställning till alla som lämnar kommentarer hos mig som nybörjarbloggare och genetmot andra bloggare - både med egen blogg och de som "bara läser" - och kanske inte känner det backup jag förväntade mig från alla... Smartasmia är bakåtsträvande och räds reklam i TV där toleransnivån så sakteliga höjs.
Nu känns det bättre.
Foto: från Psycho
12 kommentarer:
Du är härlig du Mia!
Ida: tackar så mest:-) Du med!
Visst känner man ibland att det är försvinnande liten procent av läsarna som lämnar en hälsning då och då och att det är tråkigt, men det får man ta.
Jag lämnar själv inte kommentarer varje gång jag läser, men hos dem jag läser ofta lämnar jag iallafall nån gång ibland...
Den andra Ida: jag är jätteglad för de kommentarer jag får och givetvis inser jag att alla inte lämnar kommentarer, men - utan att göra personangrepp - det var kanske lite naivt av mig att tro att alla mina "gamla favoritbloggisar" skulle hälsa välkommen. Bara det. Tack för idag förresten:-)
Jag förstår hur du menar. De är väl "busy"...
Tack själv! Supertrevligt med besök, du är välkommen att hänga whenever!
Ida, den andra: tackar och bockar - självklart kommer jag och hänger fler ggr - det är ju supertrevligt:-)
Det är knepigt med just kommentarer tycker jag. Själv är jag jättedålig på just detta, mycket för att jag använder Google Reader för att hålla reda på mina bloggar, jag är alltså sällan inne på själva bloggarna och läser. Då ser jag kanske inte alltid hela inläggen, eller andra kommentarer eller har inte lika enkelt att gå in och kommentera själv Men jag hinner helt enkelt inte läsa bloggar på traditionellt sätt, dvs besöka var och en. Inte om jag ska jobba mer än heltid (60h per vecka är liksom standard på mitt jobb) och dessutom försöka hinna blogga själv. Men det är synd, för mycket går ju förlorat på det sättet. Jag önskar att jag vore mycket mycket bättre på just kommentarer. Det kanske får bli ett nyårslöfte?
Johanna: jag håller med dig - ofta för mkt att göra och för lite tid. Tack för dina synpunkter - och för att du faktiskt tog dig tid att kommentera här:-). Fy bubblan förresten för 60 h arbetsvecka som jag som forskare tyvärr känner alltför väl igen...glöm inte bort att ta det lugnt ibland, bara!
Jag önskar att jag hade tid att kommentera oftare, men jag är oftast så stressad och tar en paus från jobbandet för att unna mig läsande av mina favoritbloggar (däribland din!) och då blir kommentarerna så oigenomtänkta och trista.
Men det är sant, kommentarer gör mycket, så jag ska försöka bli bättre på att skriva dem, även om de blir korta, för det är ju bättre än inget :)
Hanna: nej, nej - du kommenterar alldeles utmärkt bra:-). Det var eg. inte ngn generell pik - utan en mer specifik pik (där fick jag till det, va;-)). Tjo
haha jag skulle skriva något clever men jag är för bakis för att få till det;) Vilket fall så tror jag det är många som inte hinner kommentera plus att det är svårt att hålla reda på alla bloggare. Det är ju en trevlig gest för att visa att man läser och gillar det man läser men samtidgt kan det gå lång tid när jag inte hinner eller orkar kommentera men det betyder inte att jag slutat läsa & gillar det jag läser.
Bara så du vet! ev. om detta meddelande inte var riktat till just mig;)
kram svammel-fruit
Fruitcocktail: hehe...ack, ja - de bakfullas gäng. Not to worry - inte du heller:-). Jag "hittade" din blogg bara veckor före jag började själv - och är impad:-). Är själv allför trött tillfälligtvis för att svamla ur mig ett bättre svar; tack för kommentar - och ha en jättebra helg, söting:-)
Skicka en kommentar