
Käraste Annie PD:n.
Du är en macaron så liten du är! Jag tycker om dig. Och makaroner.
Först: fortsätt gärna att studera de kläder jag säljer ut nedan...det finns fortfarande en del plagg kvar. Sen: Grattis till Monokel på 1-årsdagen idag! Hurra!!!
Helt osannolikt, men det har rusat iväg till exakt 1 år sedan Smartasmia publicerade sitt första inlägg här. Jag vet inte riktigt om det är något att fira i o f s - bloggandet var betydligt seriösare i början. Hade egentligen tänkt att det här får bli mitt avslutande inlägg.....men man vet ju aldrig.
Sammanfattningsvis har jag gått igenom de olika modebloggsfaserna som de flesta andra gjort; starten väldigt seriös.....sedan frustration över långsamt gensvar....sen tacksamhet över gensvar...sen avundssjuka på andra bloggare (lite i a f....det stressbildande statistik- och besöksfrekvensrejset som de flesta bloggare hamnar i till att börja med.....sen avsaknad av avundssjuka....därefter funderande på den s.k. bloggpausen....och ev. användande av bloggposen. Därefter tomhet, värme, glädje, uttråkning, tvång, inspiration och allt annat det inneburit. Medvetenhet. Omedvetenhet. Blogga för pengar eller inte. Inbjudningar och utefrysande. Mingel och fest. Insikt, uttråkning och inga inbjudningar. Eller färre.
En väldigt bra sak med bloggen har varit all kontakt med läsare i form av kommentarer....även om det ibland har känts som ett "måste" att kommentera hos andra. Det är minsann inte fy skam att hitta små underbara människor därute och få nya kompisar i vuxen ålder! I den bemärkelsen har Monokel blivit en succé för mig....inbiten plugghäst som jag är/var. De underbara människorna vet förhoppningsvis vilka ni är:-)
Sammanfattning av Monokel II: de uttryck som jag använt mig av. Tjipp. Himlans. Rackarns...fast i början rackans - den småländska varianten. Minsann. Huliganer. Pingla. Böna. Chick. Snäcka. Varav somliga verkar ha börjat användas flitigt hos andra bloggare. På gott och ont.
Så. Avslutningsvis vill jag slå en extra trumvirvel för de fina bloggar som syns i min favoritlista till höger (plus en del som jag inte hunnit med att lägga till). Flera av er har jag dessutom haft det stora nöjet att få träffa ute i verkligheten och jag är imponerad. Hoppas att vi syns vid fler tillfällen. Nej, förresten - jag kräver att vi ses fler gånger! Så det så.
Absolut sist här vill jag bara säga tack. Till läsare av Monokel. Till de nyfunna vännerna. Till Herr Boudoir som är en rejäl livboj att hålla sig i när det gungar på havet. Till mitt jobb och speciellt två sötnosar där som inte bara läser här mellan varven, utan också har accepterat att jag bloggar trots att jag är utbränd. Som en hel Liljeholmsförpackning. Fast på bättringsvägen. Till min familj som också läser här emellanåt; och ett jättegrattis till Bosse som sålde sitt första utställningsfoto häromveckan till ingen mindre än Ulrika Hydman Vallien. Till Piff och Puff som numera befinner sig i London. Till de designers, butiksägare och kreativa människor som jag berättat om i olika inlägg under året som gått. Till de som bjudit in till roligheter. Och alla andra som tycker de är värda ett. Kanske har jag lyckats inspirera någon på vägen, vem vet. Ni har inspirerat mig hur som haver. En hel del!
Så länge.