28 april 2008

Att vara frånvarande

Foto: Bosse
Foto: Bosse


Än en gång lånar jag foton från Bosse, som i mitt presentationsfoto, och visar först en väldigt liten Piff, därefter en Puff för ngt år sedan.

De är ljuvliga, mina Piff och Puff. Har dem även i tallen utanför - fast då som riktiga ekorrar. Piff och Puff är det närmaste jag varit egna barn - fast i min brors direkta nedstigande led s a s. Smartasmia är fyllda 41. Fast jag känner mig som jag var 28, ungefär. Som om tiden stannade där.

Jag gjorde aldrig några val att inte skaffa barn. Det bara blev så. Jag är lycklig ibland ändå. Och jag har haft förmånen att se nämnda Piff och Puff växa upp...även om det för det mesta skiljt oss 50 mil. Jag är otroligt stolt över min storebror som nästan hela vägen ensam fostrat dem. Givetvis har de en mamma med....men hon har inte varit helt närvarande sedan Piff och Puff var i 4-5-årsåldern. Idag är det fortfarande ganska ovanligt att en man fostrar sina barn på egen hand. Fast han hade lite hjälp av Challan som fanns där i ett 5-tal år. Och nu som vän. Men ändå. För ett år sedan snart tog både Piff och Puff studenten. Idag sitter Piff i en mellanstor svensk stad med en pojke som hon älskar och med ett jobb som hon fixar alldeles galant. Puff är snart en fullt inrotad Londonbo och trots sin ungdom basar hon över de som är dubbelt så gamla. Bägge är alldeles, alldeles underbara.

Japp. Smartasmia har en nostalgitripp. Kanske är det en 40-årskris som härjar. Även om jag aldrig kommer att fostra egna barn är jag otroligt fascinerad av dem som gör så. Att ni orkar. Speciellt idag. Och jag bugar mig för er som orkar finnas där för kidsen. Det var inte lätt för mina föräldrar att frigöra sig under början av 60-talet. Lika lite som det var det för min generation under 80-talet. Men f-n vet att det är riktigt tufft för 20-talisterna (med 00 efter, alltså) att växa upp. Ni har min fulla respekt. Och lite till.

Vet inte riktigt varför jag jiddrar om barn, men som ovan är jag nog inne i en nostalgisk fas i mitt liv. Själv har jag kämpat med en överjävlig depression de sista snart 15 åren. Det är en av anledningarna till att jag inte valt att skaffa barn själv. Men jag är alldeles, alldeles full av kunskap. Därför överväger jag seriöst att ta mig ett helgbarn tillsammans med Herr Boudoir. Alltså.....stödföräldrar. Så är det ngn där ute som känner behov av att få lite livsinput och frisk öluft - maila mig:-). Allvarligt! Speciellt töser. Vurmar lite extra för er. Mitt mål med den här bloggen var inte bara att prutta ur mig mode och vilka kläder jag handlat. Det var framför allt att finnas där för småbönor som är på väg ut i livet. Om ni fattar vad jag menar. Vi chicks borde - som jag nämnt förut - vara mer förebilder för varandra/mentorer som vägleder...istället för att sätta krokben och sånt. Tjejiga saker.

Kanske är det Linda K som bidragit. Eller fröken J och Herr M som fick en Freja förra året. Eller fröken Ida eller möjligen en annan Mia. Det har varit mkt barn i faggorna på sistone. Och faktiskt liten Huligan-Kajsan. Och Piff och Puff. Som är små vuxna individer. Men som väcker modersinstinkten i en ibland.

Det här är nog ett av mina mest konstigaste inlägg hittills. Fast väldigt sant.

29 kommentarer:

Käthe sa...

Tack för ett fint inlägg! :) Och lycko den tösen som får komma till er om helgerna.

Smartasmia sa...

Käthe: tack själv för kommentaren. Du ska veta att tant Smartasmia blir ysterochglad när du är här:-) kramen

hedgehog-sara sa...

kära du, det var ett fantastiskt inlägg! Och - du kan ju faktiskt bli stödperson åt en tjej som har det snurrigt i livet. Fika, prata och stötta, peppa. Det är en av de finaste uppgifter man kan ta sig an :) Kramar!

Jo sa...

Vilket bra inlägg! :) Jag är 33 och med andra ord precis i den åldern då andra tycker att det är helt okej att fråga om/när jag ska skaffa barn. För det vill ju alla, eller hur? ;) Om jag då inte svarar något i stil med "Så snart som möjligt", så betraktas jag lite som ett UFO. Detta trots att jag o min sambo bara har varit tillsammans i drygt två år. Det är dessutom oftast tjejer som beter sig på detta sätt, det är tydligen helt okej att både fråga ut och döma en barnlös. Jag antar att du som inte har (egna) barn också har fått din beskärda del av detta. Att vara stödperson är ju verkligen inte fy skam, snarare en väldigt bra sak. Det finns nog många små chicks därute som skulle kunna behöva en portion Smartasmia! :) Ha det gott i vårsolen!

Smartasmia sa...

Igelkottskan: åhh..tack, finingen:-) Japps - det tål att funderas på! Och du är en av alla där runt omkring som jag inspirerats av. En mkt klok igelkottska:-)

Jo: tack sötnosen! I ärlighetens namn har jag varit hyfsat beskonad från såna frågor/kommentarer. Faktiskt. Nope - det är inte okej att lägga sig i andras liv i en sådan grad som det där faktiskt är. Att "välja bort barn" kan mkt väl ha biologiska orsaker. Inte f-n skulle man bjuda ngn som just blivit friskförklarad från lungcancer på en cigg....liksom. Eller så vill man helt enkelt inte ha barn så där i största allmänhet. Och jag tycker det är ett bra sundhetstecken när man inser att 2 år tillsammans inte nödvändigtvis borgar för att fixa ett barn ihop. Trist att höra att du fått stå ut med såna kommentarer hur som haver. Kram:-)

Camilla sa...

Känner igen detta med att kämpa mot depression, den kan vara så j-a förlamande och passiviserande. Då blir din tanke extra fin - att vilja ägna tid och tanke åt kids, speciellt känns det som unga tjejer glöms bort lite i vårt samhälle. Smartasmia - du imponerar varje gång man läser dina inlägg! Vilken tjej du är och vilket stort hjärta :D. Kramar

Fröken Ida sa...

Jag blev riktigt rörd när jag läste ditt inlägg. Det finns så många barn som behöver kärlek.Det är ingen som kunnat bevisa att egna biologiska barn är den ultimata lyckan för alla. Du kommer bli en utmärk helgmamma. Jag säger som Käthe, lyckos det barn som får komma till er.

Smartasmia sa...

Camilla: ojoj...sickna helgjutet urfina ord där - du gör mig jätterörd! Jope - depressioner är inget att leka med, ibland. Jag önskar att jag hade lite mer tid så jag kunde läsa alla dina fina inlägg och ffa kommenterar, men bara så att du vet så är jag minst lika impad av fröken:-) kramkram

Fröken Ida: tack raringen där! En raring som kommer att bli en alldeles superbäst mamma (eller är, kanske rättare sagt):-)

Var dags glimtarn sa...

Jag tycker detta är ett alldeles underbart inlägg! Tar tag i dina känslor......stödfamiljer behövs det många av, hoppas ni får erfara det!

Kram

Johanna sa...

Å hade jag varit yngre hade jag tvingat mamma att maila dig omgående. Men som tur är kan jag räkna dig till vän-kretsen och få det stöd och pepp som jag behöver ändå. För det ska gudarna veta bättre och klokare vän än dig det får man leta efter. En mycket bra idé med helgförälder.

Smartasmia sa...

VDG: åhh...jag bugar inför din kommentar! Japp - ska fortsätta överväga lite först. Men att det behövs är det ingen tvekan om. Kram på dig:-)

Johanna: ahh...liten snuttisen där:-) Klart du kan komma ut och lapa öluft ngn dag i sommar! Tack för jättefina ord!

Lolita Loco sa...

Du är min tantböna också, det gör mer än du anar. ;)

Kram på dig sötaste

Anna funderar sa...

Helt enkelt det mest läsvärda på länge. Att livet inte alltid bara är det som man har precis framför ögonen är viktigt att komma ihåg. Alla människor gör ju val, och inte behöver man alltid chavottera med dem. Att som du helt osjälviskt vilja dela med dig av det riktiga livet, på ön, ger hopp. Hopp för en trasig unge, och hopp för alla människor. Och massor av inspiration för mig. Tusen kramar till största hjärtat!

A n k i e F o n t ä n sa...

Det är flera som tipsat mig om din blogg. Bl a Anna ovan...och så går jag då äntligen in här. Oj, vad jag är glad för det! Så bra och intressant! Tack!

Smartasmia sa...

LL: hehe...japp - jag är din tanböna när som helst! Snyggkram tillbaka:-)

AF: vojne - det där kändes! Tack:-) Du vet väl att även hårt arbetande mödrar är välkomna hit. Kram tillbaka till sötnosen

Smartasmia sa...

Ankiefontän: ahh...jag har sett dig där ute bland kommentarer förut:-) Du är mer än välkommen hit, vetdu! Ska in och spana hos dig ngn gång under helgen när jag får en stund över!

Marie sa...

Men, det är väl ett alldeles underbart initiativ! Det finns massor med barn med föräldrar som behöver stöd. När nu ditt liv har blivit som det blivit och du ändå vill få känna av närvaron av de små och samtidigt göra en god gärning.

Det må varit ett konstigt inlägg, men ett kärleksfullt inlägg tycker jag. Dessutom vet jag med bestämdhet att ö-luft är har en helande och läkande verkan.

Kram på dig!

Smartasmia sa...

Marie: välkommen hit! Jag blir väldigt rörd över alla kommentarer ovan, din inkluderad. Det är så logiskt för mig att försöka hjälpa till i den mån man kan om man kan själv. Var inte riktigt beredd på att inlägget skulle ge så mkt positivt respons. Kombinationen av att just känna att man kanske kan göra en liten insats och det egoistiska - att just som du skriver få uppleva ett "eget" barn en stund ibland - är förmodligen en höjdare. Kram tillbaka, och igen, tack så jättemkt för de fina orden!

Anonym sa...

Hej faster! Kikar in på din blogg ibland, och nu fick jag ju nästan en tår i ögat så fint som du skrivit :) hoppas det är bra med er! Stor kram från Piff/T

Smartasmia sa...

Piff: älskade lilla busan:-) Jag blir filifjonkanglad att se en kommentar från dig, juh! Görmindag, vettu. Jaopes...det är helt okej. Försöker sätta Herr Boudoir i arbete nu när det är långhelg;-) Vi håller på att renovera ett par gjutjärnssoffor...bl a. Kul att du kollar Monokel ibland:-) Snart dags för ett besök! Kram lillfian - och hälsa J med.

Miss Upsey Daisy sa...

Jag tycker du verkar vara en underbart person och ditt inlägg var ett av de bästa jag har läst.

Nu ser jag fram ännu mer åt att träffas.

kram

Smartasmia sa...

MUD: jag med! Ska bli superduperallrabästkul att ses:-) Och tack.

mothersvea sa...

heja Bosse! sa sota piff och puff ar!

Smartasmia sa...

Mothersvea: hehe...tror nog att Bosse blir glad nu:-) Liksom Piff och Puff:arna.

Jenny sa...

Tack för inlägget det var jättefint! Och du är sannerligen en ung 40-åring :) med massa kunskap och väldigt peppande.

Lisa sa...

Vilket härligt inlägg, tur att det finns människor som du. Ni kommer säkert göra nån liten flicka väldigt glad.

Frida sa...

Precis som övriga kommenterare tycker jag att du skrivit ett mycket fint och viktigt inlägg. Tack för att vi får dela dina tankar om stort och smått!

Rana sa...

åh den där bosse verkar vara en duktig fotograf.

Smartasmia sa...

Jenny: ahh..tack sötpinglan där:-) Pluspoäng till favorit-Jenny:sen:-)

Lisa: tack så jättemkt för de fina orden! Kram:-)

Frida: du är så välkommen:-) Tack själv till en ytterst genomtrevlig böna!

Rana: han är grym:-)