Dagens hjälte

Som premiärhjälte i min nya kategori "Dagens hjälte" på Monokel presenterar jag härmed.......*trumvirvel*...min mamma! Jag har förut bloggat om hur underbar hon är, men här kommer lite mer bakgrund.

Smartasmia kommer ursprungligen från bondvischan där mina föräldrar hade ett mindre "hobbylantbruk". Jag växte upp med kossor och ömsom grisar, höns, getter, får och hästar i en salig blandning (efter mina föräldrars infall). En helt underbar uppväxt. Även ett "hobbylantbruk" tar mycket tid i anspråk och både mamma och pappa arbetade (arbetar) med vanliga heltidsjobb också. Trots detta fanns det alltid tid över till att umgås med oss barn - min storebror, min lillebror och så Smartasmia - och en favoritsyssla speciellt för min pappa var att kuska landet runt i bil på "små utflykter" för att visa oss alla delar av alla landskap.

Min lillebror föddes när jag var 6 år och under förlossningen tillstötte komplikationer, vilket gjorde att han fick en grav hjärnskada. Förutom denna CP-skada, skadades delar av hjärnan som reglerar kroppstemperatur, vilket resulterade i att så fort brorsan fick en förkylning med lite feber, fick han också svåra kramper som många gånger varit direkt dödshotande. Han har fortfarande dessa kramper och vi i familjen har fått lära oss att han kanske inte kommer att bli så gammal. Min mamma jobbade heltid (och mer än så) med att ta hand om honom tills han var i 17-årsåldern och då flyttade till ett gruppboende för utvecklingsstörda. Givetvis hjälpte pappa, storebrorsan och jag också till, men det var ändå mamma som gjorde "grovjobbet". I snitt sov min lillebror kanske 4 timmar per natt..... På den tiden fanns det heller ingenting som hette "hemvård" och min mamma var så gott som oavlönad för denna hjälteinsats.

Att ha ett utvecklingsstört syskon innebär en massa saker; när man är storasyskon vill man skydda lillebror från folk som stirrar, är nyfikna eller ställer för jobbiga frågor och detta var i perioder ett heltidsjobb. Värst var inte barn som var nyfikna. Nej, det jobbigaste var alla de dumma vuxna som t o m kunde stanna framför lillebror när vi var ute med honom i vagn och bara stirra och faktiskt se äcklade ut! Men det fanns jättebra andra vuxna också. Sjukgymnasterna som kom på hembesök ibland och en del läkare var helt okej.

Hur som helst vill jag här hylla min älskade mamma för din helt otroliga insats under dels min lillebrors uppväxt (och fortfarande trots att han inte längre bor hemma), dels för att du fortfarande jobbar järnet för andra människor som har det lite tufft - idag som ekonom, kurator och "allt-i-allo" på ett privat Samhalliknande företag. En arbetsplats där arbetsstyrkan "ute på golvet" består av allt från lätt förståndshandikappade till rörelsehindrade, till flyktingar som väntar på asyltillstånd, till "värstingar" som hamnat lite på glid, till alkhoholiserade, psykiskt sjuka och andra som inte riktigt klarar kraven från "ett vanligt jobb". Din arbetsdag tar liksom aldrig slut, lilla mamma - på gott och ont.

Jag känner få människor som är så otroligt inriktade på att vara snäll mot sina medmänniskor som just min mamma. Hon har lärt mig att alltid försöka vända ett negativt läge till ett positivt dito och att alltid försöka se bakgrunden till att vissa människor beter sig illa ibland etc.

Mamma - du är en riktig hjälte och jag är så otroligt stolt över att ha just dig som mamma! Världens största kram till dig nu i jul:-)